Jaga med hund

Generellt sett är de svenska jakthundarna friska och sunda. Det finns gott om uppfödare som inriktar sig på att ta fram hundar som är lämpade för jakt snarare än hundar som ska se exakt rätt ut på en hundutställning. Dessutom är rasstandarden för jakthunden ofta utformad på ett vis som främjar hälsa hos hunden, det förekommer till exempel i princip inte några rasstandarder för jakthundar som förespråkar radikal brachycephalism.

Detta innebär dock inte att jakthundarna är helt förskonade från rasbundna hälsoproblem. Dels finns det nedärvda genetiska risker hos vissa jakthundraser, dels riskerar jakthundar att skadas under eller i anslutning till jakten.

När man jämför hälsan hos hundar som används i jakt med hälsan hos hundar som är utpräglade sällskapshundar finns det dessutom förmodligen ett visst mörkertal som man bör ta hänsyn till. Det är helt enkelt troligare att en brukshund som inte kan prestera avlivas, i alla fall om medicinsk behandlingen ändå inte skulle göra att den kan återgå till sina arbetsuppgifter. Det skulle till exempel kunna vara så att epilepsi inte är vanligare hos sällskapshundarna utan att det bara verkar vara så om man tittar på hur många sällskapshundar som behandlas för epilepsi jämfört med hur många jakthundar som gör det. En jakthund som avlivas så snart den visat sig ha epilepsi hamnar ju aldrig i statistiken för hundar som får behandling mot epilepsi.

Det är mycket viktigt att med beaktar vilka sjukdomar en hundras är benägna att drabbas av innan man tecknar en veterinärvårdsförsäkring till sin jakthund.  Att välja rätt försäkring som täcker de sjukdomar som din hund är benägen att få kan spara dig många tusen i veterinärkostnader.

Exempel på skador under och i anslutning till jakten

• Lösspringande hundar kan springa ut i trafiken och skadas av bilar eller tåg.
• Det förekommer att jakthundar drunknar i hav, sjöar och vattendrag.
• Jakthundar kan skadas eller dödas av vilda djur (både jaktbyten och andra djur).
• Det förekommer att jakthundar blir vådaskjutna av jägare. Älghundar är särskilt utsatta.

  

• Jakt kan vara mycket ansträngande för hunden, både fysiskt och mentalt.
• Hundar kan bli för utmattade för att söka sig tillbaka till jägaren.

Generellt sett råkar jakthundar som jagar nära hundföraren ut för färre skador än jakthundar som jagar långt ifrån hundföraren.

Exempel på rasbundna hälsoproblem hos

jakthundsraser

Informationen kommer från försäkringsbolaget Agria, som försäkrar ungefär hälften av alla försäkrade hundar i Sverige. Statistiken gäller försäkringsfall hos Agria under perioden 1995 – 2002.

Gråhund

• Ökad risk för glaukom jämfört med genomsnittshunden.
• Ökad risk för bråck vid analöppningen jämfört med genomsnittshunden.

Aterom är en talgkörtelinflammation som dyker upp jämförelsevis ofta hos Gråhundarna i Agrias statistik. Förmodligen finns det dessutom ett mörkertal här, eftersom en erfaren hundägare själv kan klämma ut den gryniga massan och tömma bölden så vida det inte rör sig om ett allvarligt fall av aterom.

Jämthund

• Ökad risk för epilepsi / epilepsiliknande anfall jämfört med genomsnittshunden.
• Liten ökad risk för bråck vid analöppningen.
• Liten ökad risk för diabetes.
• Liten ökad risk för omvridning av tunntarmen.
• Liten ökad risk för slidframfall.

Wachtelhund

Problemen med höftledsfel hos Wachtelhunden har minskat i Sverige, förmodligen tack vare ett avelsprogram som kräver att individuella Wachtelhundar endast användas i aveln efter att en röntgenundersökning visat att deras höfter inte är behäftade med problem. Avelsprogrammet kräver också att de avelsdjur är armbågsröntgade och fria från ögonsjukdomen progressiv retinal atrofi (PRA).

ga andra hundraser som tillbringar mycket tid i vatten en ökad risk för öroninflammation. Eventuellt utgör håret i örongångarna ytterligare en riskfaktor.

Strävhårig tax

• Taxens utdragna rygg innebär en ökad risk för diskbråck.
• Ökad risk för ögonsjukdomen progressiv retinal atrofi (PRA).
• Liten ökad risk för cushings, ett tillstånd som orsakas av att binjurarna producerar för mycket kortison.
• De vanligaste olyckorna för strävhåriga taxar försäkrade av Agria är trafikskador och drunkning.

Drever

• Hos Drevern finns en ökad risk för jaktödem, vilket är en vätskeansamling i lungorna som uppträder under eller efter jakt. Det är ett ovanligt tillstånd även hos den här rasen, men vanligare än hos de flesta andra raser.
• Vissa Drevrar äter sten, och en operation kan krävas för att få ut stenarna.
• Kejsarsnitt är dubbelt så vanligt hos Drever som hos genomsnittshunden.
• De vanligaste olyckorna för strävhåriga taxar försäkrade av Agria är trafikskador, drunkning och försvinnande under jakt.

Hamiltonstövare

• Ökad risk för epilepsi. Rasklubben har skapat ett åtgärdsprogram som börjar få resultat.
• Liten ökad risk för diabetes. Rasklubben har skapat ett åtgärdsprogram som börjar få resultat.
• För att minska förekomsten av höftledsproblem i rasen måste höfterna undersökas av veterinär innan en valp får registreras hos Svenska Kennelklubben.
• De vanligaste olyckorna för Hamiltonstövare försäkrade av Agria är trafikskador och försvinnande under jakt. Korsbandsskador är också förhållandevis vanliga.

Finsk stövare

• Ökad risk för diabetes.
• Kejsarsnitt är tre gånger vanligare hos Finsk stövare jämfört med genomsnittshunden.
• För att minska förekomsten av höftledsproblem i rasen måste höfterna undersökas av veterinär innan en valp får registreras hos Svenska Kennelklubben.
• De vanligaste olyckorna för Hamiltonstövare försäkrade av Agria är trafikskador och försvinnande under jakt. Korsbandsskador förekommer, men är inte lika vanliga som hos Hamiltonstövare.

Engelsk setter

• Ökad risk för osteokondros, särskilt i bogleden.
• Anemi är dubbelt så vanligt hos Engelsk setter jämfört med genomsnittshunden. Förmodligen beror detta på en ökad ärftlig risk för autoimmun hemolytisk anemi, men mer studier krävs för att kunna säga något med säkerhet.

Tysk jaktterrier

• Ökad risk för glaukom.
• Ökad risk för linsluxation. Statistik från rasklubben visar en förekomst på 3%.
• Bland de vanligaste olycksfallen rapporterade till Agria hittar vi bitsår, tandfrakturer, skador i munhålan, drunkning och skottskador.