Gammal dansk hönsehund

Gammal dansk hönsehund (gamle danske hønsehunde) är en stående fågelhund av braquetype som framförallt används för att jaga fälthöns (fasanfåglar). Den är dock en mångsidig och lättränad jakthund som med framgång kan användas till flera andra uppgifter, inklusive harjakt, eftersök och apportering.

Under jakten söker Gammal dansk hönsehund i ett förhållandevis långsamt tempo, med nosen tätt intill marken. Den har ett mycket gott luktsinne.

Detta är en långsam och metodisk hund med god uthållighet. Den skapar inte oro i terrängen och den är bra på att hålla kontakt med sin förare. Gammal dansk hönsehund används för jakt både på små och stora jaktmarker.

Bakgrund

Rasen började ta form under det tidiga 1700-talet då Morten Bak i Glenstrups socken på norra Jylland började korsa lokala gårdshundar med hundar som romerna hade. Han ville få fram en jakthund som fungerade bra för jakt på våtmarker. Efter åtta leds korsning av lokala hundar och romska hundar hade Bak fått fram en vit och brunbrokig fågelhund som kallades bakhunde.

Värt att veta är att de gårdshundar som användes i aveln lokalt kallades för blodhundar, och att de troligen var avkommor till de stövare som hölls av adeln på godsen och som innehöll en hel del genetiskt material från blodhunden (hubertushunden).

Vad gäller romernas hundar så rörde det sig förmodligen om hundar vars förfäder var spanska stående fågelhundar och stövare. Dessa stövare hade troligen också släktskap med hubertushundarna, så hubertushundarna bidrog med material från två olika håll när gamle danske hønsehunde skapades.

Namnet gamle danske hønsehunde dyker inte upp i skrift förrän i början av 1900-talet, då rasen hade hunnit bli ungefär tvåhundra år gammal.

Fram till 1930-talet var den gamla danska hönsehunden den vanligaste jakthunden i Danmark, men därefter började den förlora mark till mer snabbfotade hundar – särskilt engelsk setter och pointer. Rasklubben bildades år 1947 då man var orolig för att rasen höll på att dö ut. En inventering genomfördes och rastypiska hundar lokaliserade bland annat på ön Ærø.

Dansk Kennel Klubb erkände inte rasen gamle danske hønsehunde förrän år 1960, och därefter dröjde det ytterligare tre år innan den blev erkänd av FCI.

På 1990-talet hade inavel blivit ett uppenbart problem i rasen och man korsade därför in braque français type pyrenée, en variant av braque français som påminner mycket om gamle danske hønsehunde.

Korta fakta om gammal dansk hönsehund

Rasgrupp (FCI) Grupp 7, sektion 1 Kontinentala stående fågelhundar (av braquetyp)
Rasgrupp (SKK) Grupp 7 Stående fågelhundar
Ursprungsland Danmark
Rasklubb Svenska Rasklubben För Gammel Dansk Hönsehund
Specialklubb Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar
Rasstandard FCI 281
Vikt hanhund 30-35 kg
Vikt tik 26-31 kg
Mankhöjd hanhund 54-60 cm
Mankhöjd tik 50-56 cm

Egenskaper

Den gamla danska hönsehunden är en lugn och stabil hund som utstrålar mod, uthållighet och beslutsamhet. Tikarna är livligare och mer temperamentsfulla än hannarna. Båda könen är lätta att träna.

Utseende

Gammal dansk hönsehund är en medelstor och och muskulös hund med en kraftigt byggd rektangulär kropp. Hanhunden är betydligt större, tyngre och grövre än tiken.

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd ska enligt rasstandarden vara 8:9. Huvudet ska vara tungt med mycket lös hud på både nos och hals.

Den gamla danska hönsehunden är vit med leverbruna tecken. Allt från stora tecken till små fräknar är tillåtna.