Fågelhundar är jakthundar framavlade för fågeljakt. Många av fågelhundsraserna passar bra även för att jaga annat småvilt än fågel.

Förr utgjorde fågelhundarna en särskild rasgrupp hos Nordisk Kennelunion (NKU) och därmed också hos den Svenska Kennelklubben. År 1995 ändrades detta eftersom NKU valde att anpassa sig till den indelning som gäller hos den internationella kennelfederationen Fédération Cynologique Internationale (FCI).

Förändringen innebar att fågelhundarna numera är utspridda över flera olika grupper hos Svenska Kennelklubben. Stående fågelhundar har en särskild grupp (Grupp 7: Stående fågehundar) medan en stor del av övriga fågelhundar ligger i Grupp 8: Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar. Det går dock att hitta fågelhundar även i andra grupper, till exempel ligger hundrasen norsk lundehund i Grupp 5: Spetsar och raser av urhundstyp, och i Grupp 9: Sällskapshundar hittar vi Cavalier King Charles Spaniel som inte längre räknas som en fågelhund men som har ett starkt inslag av brittiska fågelhundar i sitt ursprung och som traditionellt har använts för att skrämma upp fåglar ur buskar och snår så att jägare kan skjuta dem.

Stående fågelhundar

Stående fågelhundar är jakthundar som söker fågelvittring i luften och markerar för jägaren var någonstans fågeln befinner sig. När hunden får vittring på en tryckande fågel skrämmer den inte upp fågeln utan fryser istället i en pekande position och väntar på att få jägarens uppmärksamhet.

När jägaren har uppmärksammats på var någonstans fågeln är kommenderas hunden att avancera tills den har skrämt upp fågeln. Därefter sätter eller lägger sig hunden för att inte vara i vägen när jägaren skjuter fågeln. När fågeln är skjuten kommenderas hunden att hämta fågeln och ta med den tillbaka till jägaren.

Stående fågelhundar används både individuellt och i grupp. När de används i grupp är det viktigt att övriga hundar stannar upp så snart någon av hundarna lokaliserat en fågel, annars riskerar de att skrämma upp fågeln. Exempel på fågelarter som ofta jagas med en grupp stående fågelhundar på öppna fält är vaktlar, ripor, rapphöns och fasaner.

Jakt på skogsfåglar som orre och tjäder är lite speciellt eftersom hunden vanligen är utom sikthåll för jägaren och därmed måste återvända och rapportera att den hittat en fågel, för att sedan återvända till fågeln och peka ut den.

Brittiska stående fågelhundar är vanligen anpassade för jakt på vidsträckta fält, och många av raserna är specialiserade på fälthöns. Man brukar dela in gruppen i setterhundar och pointerhundar

Kontinentala stående fågelhundar brukar inte vara lika nischade som de engelska. De kontinentala raserna används inte bara för jakt på många olika sorters fågel, utan även för jakt på annat småvilt, till exempel harar. Vid jakt på klövvilt kan vissa av raserna används som stötande/kortdrivande hundar. Kontinentala stående fågelhundar delas grovt in i två grupper: hundar av spanieltyp och hundar av braquetyp.

Exempel på stående fågelhundar

Bracco italiano

Braque du bourbonnais

Braque francais, type pyrénées

Breton

Cesky fousek

Drentsche patrijshond

Engelsk setter

Épagneul bleu de picardie

Épagneul francais

Épagneul picard

Gammel dansk hönsehund

Gordonsetter

Griffon d’arret à poil dur/korthals

Grosser münsterländer

Irländsk röd och vit setter

Irländsk röd setter

Kleiner münsterländer

Korthårig vorsteh

Långhårig vorsteh

Perdigueiro portugues

Pointer

Pudelpointer

Slovenský hrubosrsty stavac (ohar)

Spinone

Stabijhoun

Strävhårig vorsteh

Ungersk vizsla, korthårig

Ungersk vizsla, strävhårig

Weimaraner, korthårig

Weimaraner, långhårig

Stötande fågelhundar

Stötande fågelhundar söker i markvittringen och stöter upp fågeln för jägaren. För att den här metoden ska ge bra resultat måste hunden se till att inte försvinna långt från jägaren, utan alltid söka av terrängen ”under bössan”. I praktiken brukar det innebära att hunden inte ska vara mer än 10 meter framför jägaren. Så snart hunden har stött upp fågeln ska hunden stanna, och helst också hålla ögonen på den flyende fågeln. Om jägaren ger kommando ska hunden sedan apportera den skjutna fågeln.

Många stötande fågelhundar fungerar bra att jaga även annat smålvilt än fågel med, till exempel hare och kanin.

Exempel på stötande fågelhundar

Amerikansk cocker spaniel

Barbet

Clumber spaniel

Cocker spaniel

Engelsk springer spaniel

Field spaniel

Sussex spaniel

Jaktspaniel

Jaktspaniel är ett samlingsnamn på stötande fågelhundar av raserna cocker spaniel och engelsk springer spaniel som avlas för sina jaktegenskaper, inte för att se bra ut på hundutställningar. En jaktspaniel ska vara uthållig och klara av jakt i snårig terräng. I Sverige finns en särskild jaktspanielklubb som inte är en del av den Svenska Kennelklubben.

Skällande fågelhundar

I Sverige används skällande fågelhundar vid jakt på tjäder, orre och järpe.

Exempel på skällande fågelhundar

Finsk spets

Norrbottensspets

Apporterande hundar

Apporterande hundar letar upp och bär hemsmåvilt som jägaren har fällt. Apporterande fåglar är särskilt vanligt vid fågeljakt, eftersom en fälld fågel lätt kan hamna någonstans där dit är svårt för jägaren själv att ta sig, till exempel i tät vegetation eller ute i vattnet. Svensk lag kräver att en apporterande hund ska finnas med vid andjakt och en del andra former av fågeljakt.

Exempel på apporterande hundar

Flatcoated Retriever

Golden Retriever

Labrador Retriever

Nova scotia duck tolling retriever

Vattenhundar

Vattenhundar är hundraser som är anpassade för att klara av att arbeta i vatten. Det är till exempel vanligt att de har simhud mellan tårna. Vissa vattenhundraser används vid fågeljakt, och då särskilt för att hämta fåglar som fällts och hamnat i vattnet.

Exempel på vattenhundar som används vid fågeljakt

Amerikansk vattenspaniel

Barbet

Irländsk vattenspaniel

Lagotto romagnolo

Spansk vattenhund, linjen Marismeño